harg

Se även Härg.

Svenska

Substantiv

Böjningar av harg	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	harg	hargen	hargar	hargarna
Genitiv	hargs	hargens	hargars	hargarnas

Böjningar av harg	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	harg	harget	harg	hargen
Genitiv	hargs	hargets	hargs	hargens

harg u/ n

• uttal: harj

1. (arkeologi, asatro) hedniskt offeraltare eller offersten

   1915 (30 maj): Sköldung. Forntidsberättelse från Inland. (Göteborgs Handels- Och Sjöfartstidning), Fredrik Nycander:

   I strandliden stod hargen. Kring den stora offerstenen flickade sig kämpar.

   1951: Goda gudar, Albert Olsson:

   Natten innan den stora blotfesten skulle gå av stapeln smög sig Visna upp i harget och sänkte Särevs armring i källan.

   2004: Blot: tro och offer i det förkristna Norden, Britt-Mari Näsström:

   Ett exempel från mytologin berättar att hargen färgades röd av blod vid offret.

   2017: Forn sed i nutid (3. uppl.), s. 29 (Samfundet Forn Sed Sverige):

   Bor du ute på landsbygden eller har en stor tomt till ditt hus, kanske du bygger dig en harg, det vill säga ett litet röse av stenar där du och din familj kan hålla era privata blot.

   Etymologi: Av fornsvenska hargher, horgher, av fornnordiska hǫrgr, av urgermanska *harugaz.

   Sammansättningar: blotharg

Översättningar

hedniskt offeraltare eller offersten

• bokmål: horg m
• danska: hørg u
• engelska: hearg ^(en)
• färöiska: hørgur m
• isländska: hörgur ^(is) m
• nynorska: horg m