Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av höstgille  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ höstgille höstgillet höstgillen höstgillena
Genitiv höstgilles höstgillets höstgillens höstgillenas

höstgille n

  1. gille i samband med höstdagjämningen (och i förkristen tid, det höstblot som hölls då), ibland använt synonymt med skördefest
    1857: Fribytaren på Östersjön, Victor Rydberg:
    Då fattade hon mig i armen och sade halfhögt: ”du går nu så stolt förbi, som om du ej kände mig, och likväl dansade vi rätt förtroligt tillsammans vid höstgillet på Påskberget.”
    1898: Nordmannamystik. Bilder från nordens forntid) I. Skyddsandar och onda väsen., Albert Ulrik Bååth:
    Höstgillet hölls den fjortonde dagen i oktober månad, men endast få gäster infunno sig, ty vädret var hvasst och farligt att färdas i.
    1923: "Krutflaggan", Gustaf Ullman:
    Vid en skördefest - ett s. k. höstgille - funno de unga tu på nytt varandra.
    1928: Livets och årets festdagar, Elisabeth Bergstrand-Poulsen:
    Då allt var lyckligen skördat och inbärgat firades höstgillet, men det hölls endast för gårdens folk, som burit skördandets tunga och hetta.
    Jämför: skördegille

Översättningar

redigera