högsvenska

Svenska

Substantiv

Böjningar av högsvenska	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	högsvenska	högsvenskan
Genitiv	högsvenskas	högsvenskans

högsvenska

1. (ålderdomligt) rikssvenska; standardiserad svenska fri från dialektala drag

   1928: Anna Svärd, Selma Lagerlöf:

   I detta ögonblick, som säkert föreföll henne mycket högtidligt, hade Anna Svärd lagt bort sitt dalmål och talade högsvenska.

2. standardiserad finlandssvenska fri från dialektala drag (finlandismer)

   2011 (13 maj): Se världen med tvåspråkiga ögon (Österbottens Tidning):

   De österbottniska dialekterna ger Torvi problem eftersom hon lärt sig högsvenska och dialekterna är svåra att förstå sig på.

Översättningar

rikssvenska

• tyska: Reichsschwedisch n

standardiserad finlandssvenska fri från dialektala drag (finlandismer)