högläsning

Svenska

Substantiv

Böjningar av högläsning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	högläsning	högläsningen	högläsningar	högläsningarna
Genitiv	högläsnings	högläsningens	högläsningars	högläsningarnas

högläsning

1. praktiken att läsa högt (för andra åhörare); uppläsning

   1913: Pedagogisk tidskrift:

   Det är nämligen så, att gossarnas oregelbundna andning vid högläsning innebär anlag för stamning, som undervisningen måste taga hänsyn till.

   Besläktade ord: högläsa

Översättningar

Översättningar

• franska: lecture ^(fr) (à haute voix)
• tyska: Vorlesen n