högkant

Svenska

Substantiv

Böjningar av högkant	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	högkant	högkanten	högkanter	högkanterna
Genitiv	högkants	högkantens	högkanters	högkanternas

högkant

1. det att ett mer eller mindre utsträckt föremål vilar upprest på en av sina mindre stödytor

   Hon liknade musikrytmen vid ett ägg som rullar på högkant.

   Vanliga konstruktioner: på högkant

Översättningar

det att ett mer eller mindre utsträckt föremål vilar upprest på en av sina mindre stödytor

• bokmål: høykant ^(no) m, høgkant m
• nynorska: høgkant m