härskara

Svenska

Substantiv

Böjningar av härskara	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	härskara	härskaran	härskaror	härskarorna
Genitiv	härskaras	härskarans	härskarors	härskarornas

härskara

1. stor skara, hop, flock, trupp, här av levande varelser; ursprungligen om soldater

   Så blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin härskara. (1 Mos 2:1)

2. (militärt) här

Översättningar

stor skara av levande varelser, ursprungligen om soldater

• bokmål: hærskare m
• tyska: Heerschar ^(de) f