gurka

Svenska

Substantiv

Böjningar av gurka	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gurka	gurkan	gurkor	gurkorna
Genitiv	gurkas	gurkans	gurkors	gurkornas

gurka (växt)

gurka (slagverksinstrument)

gurka

1. (växter) en art i familjen gurkväxter; exemplar av denna art
2. (grönsaker) en ätbar frukt som kommer av arten

   Sammansättningar: Västeråsgurka, bostongurka, gurkfrö, gurkodling, gurksallad, gurkskiva, gurkstav, gurkväxt, gurkört, pressgurka, saltgurka, slanggurka, smörgåsgurka, sprutgurka, syltgurka, ättiksgurka

3. slagverksinstrument på vilket man drar den tillhörande pinnen över en räfflad yta för att åstadkomma ljud

   Synonymer: guiro

Sammansättningar: pussgurka, sjögurka

Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1636, från antingen lågtyska gurke eller tyska Gurke. Det tyska ordet i sin tur är lånat från slaviska språk, som fornpolska ogurek (polska ogórek, tjeckiska okurka), en diminutivbildning av medelgrekiska ἀγγούριον (angūrion) avledning av ἄγουρος (ágūros) "grön, omogen" av klassisk grekiska ἄωρος (aōros), av fornpersiska (angōrah).

Översättningar

art i familjen gurkväxter samt växtens frukt

• azerbajdzjanska: xiyar ^(az)
• bulgariska: краставица ^(bg) f
• cherokesiska: ᎦᎦᎹ
• danska: agurk ^(da)
• engelska: cucumber ^(en)
• esperanto: kukumo
• estniska: kurk
• finska: kurkku ^(fi)
• franska: concombre ^(fr) m
• grönländska: agurki
• hebreiska: מלפפון ^(he) m (Me'la'fe'fon)
• isländska: gúrka ^(is) f, agúrka ^(is) f
• italienska: cetriolo ^(it) m
• japanska: 胡瓜 ^(ja) (きゅうり ^(ja), kyuuri)
• kikai: 胡瓜, 黄瓜, きうい
• kroatiska: krastavac ^(hr) m
• kurdiska: xiyar ^(ku)
• nederländska: komkommer ^(nl) m, augurk ^(nl) m
• polska: ogórek ^(pl) m
• portugisiska: pepino ^(pt) m
• ryska: огурец ^(ru)
• slovakiska: uhorka ^(sk) f
• spanska: pepino ^(es) m
• tjeckiska: okurka ^(cs) f
• tyska: Gurke ^(de) f

slagverksinstrument

• danska: guiro
• franska: güiro ^(fr) m
• nynorska: guiro
• tyska: Güiro m, Ratschgurke f, Gurke ^(de) f