grunna

Svenska

Verb

Böjningar av grunna	Aktiv	Passiv
Infinitiv	grunna	grunnas
Presens	grunnar	grunnas
Preteritum	grunnade	grunnades
Supinum	grunnat	grunnats
Imperativ	grunna	–
Particip
Presens	grunnande
Perfekt	–

grunna

1. (vardagligt) fundera djupt och noggrant

   Vi grunnar på hur fasen vi ska få upp pianot på övervåningen.

   Etymologi: Av fornsvenska grunda. Möjligtvis med betydelsepåverkan från medellågtyska grunden ("tänka ut").

   Vanliga konstruktioner: grunna på, grunna över

   Synonymer: fundera, begrunda, eftersinna, grubbla, reflektera

Översättningar

fundera djupt och noggrant

• polska: zastanawiać się ^(pl), rozmyślać ^(pl), dumać ^(pl)
• tyska: grübeln ^(de), nachdenken ^(de)