grunn

Bokmål

Adjektiv

grunn

1. grund

Substantiv

grunn m

1. mark
2. orsak
3. grund

Bottniska

Substantiv

grunn 1 n, 2-3 f

• uttal: /ɡrʉ́nː/, /ɡrʊ́nː/, /ɡrónː/

1. grund
2. husgrund

   Hæ dú grunnę̆ ferðug?

   Har du grunden färdig?

   Synonymer: grúnd m

3. orsak

   heð eig ínginn grunn

   det finns inte belägg för det

Adjektiv

grunn

1. grund

   heð é grunnt i bekkjĕnn

   det är grunt i bäcken

2. obegåvad

Nynorska

Adjektiv

grunn

1. grund

Substantiv

grunn m

1. mark
2. orsak