Svenska

redigera
Böjningar av grina  Aktiv Passiv
Infinitiv grina grinas
Presens grinar grinas
Preteritum grinade grinades
Supinum grinat grinats
Imperativ grina
Particip
Presens grinande, grinandes
Perfekt

grina

  1. (sveamål, vardagligt, potentiellt nedsättande) gråta
    Var inte så mesig! Du grinar ju för minsta lilla.
    Synonymer: lipa, tjuta
  2. (götamål, skånska, blekingska) skratta
    Du ska tro att jag grinade åt den filmen; det var en av de roligaste jag sett.
  3. le eller grimasera
    Värst vad du grinar upp dig då.
    Värst vad du grinar illa.
    Besläktade ord: grin
 
Etymologi: Gemensamt ord för de germanska språken (jämför ursprung till isländskans grína, norska grina, danska grine, tyska greinen, samt engelskans grin och groan). Ursprunglig innebörd ungefär ”förvrida ansiktet på grund av skratt eller gråt”.[1][2]

Översättningar

redigera

Källor

redigera
  1. Svensk etymologisk ordbok: "grina", läst 2024-10-13
  2. Svenska Akademiens ordbok: "grina"