goding

Svenska

Substantiv

Böjningar av goding	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	goding	godingen	godingar	godingarna
Genitiv	godings	godingens	godingars	godingarnas

goding u

1. (vardagligt) person som har gott uppsåt och som är välvillig, allmänt positiv benämning om någon

   Synonymer: pingla, (om pojke) toppenkille, (om flicka) toppentjej

   Jämför: fining

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1944.