gnissel

Svenska

Substantiv

Böjningar av gnissel	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gnissel	gnisslet	gnissel	gnisslen
Genitiv	gnissels	gnisslets	gnissels	gnisslens

gnissel

1. (akustik) ett ljud med hög tonart som uppstår av hög friktion mellan två relativt släta och hårda ytor

   När Lisa öppnade dörren som hade stått övergiven i flera år, hördes ett gnissel.

   Gnisslet från spårvagnarna trängde igenom det mesta och gick inte att värja sig ifrån.

   Besläktade ord: gnissla, gnisslande

   Jämför: buller, oljud, oväsen

   Sammansättningar: bestickgnissel, dörrgnissel, gnisselfri, spårgnissel, spårvagnsgnissel, tandgnissel, tåggnissel

   Fraser: gnissel i maskineriet

Översättningar

ett ljud med hög tonart som uppstår av hög friktion

• engelska: screech ^(en)
• polska: zgrzyt m, skrzyp ^(pl) m
• tyska: Knirschen n, Quietschen n