Svenska

redigera

Adjektiv

redigera
Böjningar av glåmig  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum glåmig glåmigare  
Neutrum glåmigt
Bestämd
singular
Maskulinum glåmige glåmigaste
Alla glåmiga
Plural glåmiga
  Predikativt
Singular Utrum glåmig glåmigare glåmigast
Neutrum glåmigt
Plural glåmiga
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning (glåmigt)?

glåmig

  1. (om utseende) ovanligt gråblek och matt (i ansiktet) på grund av sjukdom eller trötthet
    1974: En vacker dag ..., Bertil Carlson:
    Karin ser alltid litet trött och glåmig ut när hon kommer till skolan om morgnarna - precis som om hon inte får sova ordentligt hemma.
    1975: Måsar, Bertil Stubbendorff:
    Det gula skenet från lysrören i stolparna vid vägkanten gav dem en glåmig och osund färg i ansiktet.
    Antonymer: frisk, pigg
  2. (om ögon) ovanligt insjunken (av sjukdom eller trötthet), hålögd
    2009: Kunzelmann & Kunzelmann, Carl-Johan Vallgren:
    En läderklädd kypare med piercade bröstvårtor och glåmig blick stod bakom bardisken och torkade ölglas.
    Antonymer: plirig, tindrande
  3. (överfört, om sinnesintryck) dyster, moloken
    1863: Ada, eller hvar är ditt fäste?, Emilia Charlotta Risberg:
    Men Wessberg, som stod och höll våra kappor, såg så olyckligt glåmig och modstulen ut, att han tog bort allt mitt nöje af hemfärden.
    Antonymer: sprudlande
 
Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1685, till dialektala varianterna glåmot, glåmug "glosögd; glåmig", till verbet glåma "stirra".[1] Jämför även engelska gloomy "mörk, dyster".
Besläktade ord: glåmighet
Jämför: grådaskig

Översättningar

redigera

Källor

redigera
  1. Svensk ordbok: "glåmig", läst 2021-01-18