glåmig
Svenska
redigeraAdjektiv
redigeraBöjningar av glåmig | Positiv | Komparativ | Superlativ | |
---|---|---|---|---|
Attributivt | ||||
Obestämd singular |
Utrum | glåmig | glåmigare | |
Neutrum | glåmigt | |||
Bestämd singular |
Maskulinum | glåmige | glåmigaste | |
Alla | glåmiga | |||
Plural | glåmiga | |||
Predikativt | ||||
Singular | Utrum | glåmig | glåmigare | glåmigast |
Neutrum | glåmigt | |||
Plural | glåmiga | |||
Kompareras alternativt med mer och mest. | ||||
Adverbavledning | (glåmigt)? |
glåmig
- (om utseende) ovanligt gråblek och matt (i ansiktet) på grund av sjukdom eller trötthet
- 1974: En vacker dag ..., Bertil Carlson:
- Karin ser alltid litet trött och glåmig ut när hon kommer till skolan om morgnarna - precis som om hon inte får sova ordentligt hemma.
- Karin ser alltid litet trött och glåmig ut när hon kommer till skolan om morgnarna - precis som om hon inte får sova ordentligt hemma.
- 1975: Måsar, Bertil Stubbendorff:
- Det gula skenet från lysrören i stolparna vid vägkanten gav dem en glåmig och osund färg i ansiktet.
- Det gula skenet från lysrören i stolparna vid vägkanten gav dem en glåmig och osund färg i ansiktet.
- Antonymer: frisk, pigg
- 1974: En vacker dag ..., Bertil Carlson:
- (om ögon) ovanligt insjunken (av sjukdom eller trötthet), hålögd
- 2009: Kunzelmann & Kunzelmann, Carl-Johan Vallgren:
- En läderklädd kypare med piercade bröstvårtor och glåmig blick stod bakom bardisken och torkade ölglas.
- En läderklädd kypare med piercade bröstvårtor och glåmig blick stod bakom bardisken och torkade ölglas.
- Antonymer: plirig, tindrande
- 2009: Kunzelmann & Kunzelmann, Carl-Johan Vallgren:
- (överfört, om sinnesintryck) dyster, moloken
- 1863: Ada, eller hvar är ditt fäste?, Emilia Charlotta Risberg:
- Men Wessberg, som stod och höll våra kappor, såg så olyckligt glåmig och modstulen ut, att han tog bort allt mitt nöje af hemfärden.
- Men Wessberg, som stod och höll våra kappor, såg så olyckligt glåmig och modstulen ut, att han tog bort allt mitt nöje af hemfärden.
- Antonymer: sprudlande
- 1863: Ada, eller hvar är ditt fäste?, Emilia Charlotta Risberg:
- Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1685, till dialektala varianterna glåmot, glåmug "glosögd; glåmig", till verbet glåma "stirra".[1] Jämför även engelska gloomy "mörk, dyster".
- Besläktade ord: glåmighet
- Jämför: grådaskig