gitmek

Turkiska

Verb

gitmek

1. gå, bege sig, röra sig, fungera, passera

   1941 (1917): Joh. 4:3:

   Yahudiyeyi bırakıp yine Galileye gitti.

   Då lämnade han Judeen och begav sig åter till Galileen.

   1941 (1917): Joh. 4:28:

   İmdi kadın su testisini bıraktı, ve şehre gidip halka dedi:

   Men kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket:

   Antonymer: gelmek

Turkmeniska

Verb

gitmek

1. gå