gist

Bottniska

Substantiv

gist f

1. upptill kluven, grenig, eller med inborrade pinnar försedd och i marken nedslagen påle eller stör, varpå not eller nät upphänges till torkning

   Besläktade ord: gistn’, gist’

   Sammansättningar: gistvall, gistveðr

Engelska

Substantiv

Böjningar av gist	Singular	Plural
Nominativ	gist	gists
Genitiv	gist's	gists'

gist

• uttal: dʒɪst

1. kärna, det viktigaste, det väsentligaste, huvudpunkt

   Etymologi: Av anglo-normandiska cest action gist (”denna handling ligger”), i juridiska sammanhang. Besläktat med det moderna franska verbet gésir.