galgman

Svenska

Substantiv

Böjningar av galgman	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	galgman	galgmannen	galgmän	galgmännen
Genitiv	galgmans	galgmannens	galgmäns	galgmännens

galgman u

1. (mytologi) liten träfigur (av roten från växten hundrova) som under särskilda omständigheter blir magisk och sägs medföra tur till dess ägare

   1837 (16 dec): Fördomar och widskepelser. (Skånska Correspondenten):

   I ersättning för alla dessa faror och allt detta beswär uppenbarar galgmannen för sin ägare tillkommande ting, bringar honom lycka och låter honom aldrig blifwa fattig; ty om man om natten lägger något mynt till galgmannen, finner man det morgonen derpå fördubblat.

   1984: Åttio år finlandssvensk litteratur, Thomas Warburton:

   Galgmannen är en figur skuren av gammalt galgträ som ger sin ägare makt över människor, och den har (liksom medeltidens alruna) egenskapen att inte kunna skänkas bort, utan bara säljas, varje gång till ett lägre pris [...]