gångjärn

Svenska

Substantiv

Böjningar av gångjärn	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gångjärn	gångjärnet	gångjärn	gångjärnen
Genitiv	gångjärns	gångjärnets	gångjärns	gångjärnens

gångjärn

1. beslag som används för att förbinda två objekt där det ena skall kunna rotera i förhållande till det andra

   Etymologi: Ordet finns belagt i svenska språket sedan 1577.

   Sammansättningar: fjädergångjärn, gångjärnsled, gångjärnsriktare, pianogångjärn

Översättningar

beslag som används för att förbinda två objekt där det ena skall kunna rotera i förhållande till det andra

• belarusiska: шарні́р m
• bokmål: hengsel n, gangjern n
• bulgariska: панта ^(bg) f
• danska: hængsel n
• engelska: hinge ^(en)
• finska: sarana ^(fi)
• franska: charnière ^(fr) f
• jiddisch: זאַוויאַסע f (zavyase)
• makedonska: шарка f
• nynorska: hengsel n, hengsle f, n, gangjarn n
• polska: zawias ^(pl) m
• portugisiska: dobradiça ^(pt) f
• ryska: петля ^(ru) f, шарни́р ^(ru) m
• spanska: quicio ^(es) m
• turkiska: menteşe ^(tr)
• tyska: Scharnier ^(de) n
• ukrainska: заві́са f, шарні́р m