fynd

Svenska

Substantiv

Böjningar av fynd	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fynd	fyndet	fynd	fynden
Genitiv	fynds	fyndets	fynds	fyndens

fynd

1. något som man har funnit, som blivit funnet, hittegods, särskilt om äldre och värdefulla föremål

   Sammansättningar: bronsåldersfynd, gravfynd, fornfynd, fyndplats, järnåldersfynd, stenåldersfynd

2. något som man kunde köpa till extrapris

   Sammansättningar: fyndavdelning, fyndhörna, fyndpris, fyndvara

Etymologi: Härledning av finna.

Besläktade ord: fynda, fyndig

Sammansättningar: fyndfattig, fyndgruva, fyndighet, fyndkoncentration

Se även tesaurus: Förvärv, Fördel, Upptäckt

Översättningar

något som funnits

• bokmål: funn n
• bulgariska: нахотка
• danska: fund n
• engelska: find ^(en)
• finska: löytö ^(fi)
• italienska: reperto ^(it) m, scoperta ^(it) f
• latin: inventio ^(la)
• nynorska: funn n
• polska: znalezisko ^(pl), odkrycie ^(pl)
• ryska: нахо́дка ^(ru) f
• tyska: Fund ^(de) m

något som man kunde köpa till extrapris

• finska: löytö ^(fi)
• tyska: Schnäppchen ^(de) n