fullmakt

Svenska

Substantiv

Böjningar av fullmakt	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fullmakt	fullmakten	fullmakter	fullmakterna
Genitiv	fullmakts	fullmaktens	fullmakters	fullmakternas

fullmakt

1. (juridik) (formellt) erhållna rättigheter från annan fysisk eller juridisk person (t ex rätt att företräda någon i bankärenden)

   Han har fullmakt att hantera hennes pengar.

   Sammansättningar: bankfullmakt, blancofullmakt, blankofullmakt, fullmaktsanställning, fullmaktsgivare, fullmaktsinnehavare, fullmaktslag, fullmaktstagare, postfullmakt, prokurafullmakt, rättegångsfullmakt

2. skriftligt dokument som intygar att någon har juridisk rätt att företräda annan part (och agera i dennes namn, beträffande t.ex. bankärenden) eller annat organ

   Var förvarar han fullmakten?

Översättningar

juridisk rätt att företräda annan part (och agera i dennes namn, beträffande t.ex. bankärenden)

• nederländska: volmacht ^(nl) u
• ryska: уполномочие ^(ru) n, полномочие ^(ru) n
• tyska: Vollmacht ^(de) f, Prokura ^(de) f

skriftligt dokument som intygar att någon har juridisk rätt att företräda annan part (och agera i dennes namn, beträffande t.ex. bankärenden)

• finska: valtakirja ^(fi)
• nederländska: volmacht ^(nl) u
• turkiska: vekâletname ^(tr)
• tyska: Vollmacht ^(de) f