framfall

Svenska

Substantiv

Böjningar av framfall	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	framfall	framfallet	framfall	framfallen
Genitiv	framfalls	framfallets	framfalls	framfallens

framfall

1. (medicin) utträngning av inre organ genom kroppsyta, oftast att slidans väggar buktar ut genom slidans öppning

   2017: Tveksamheter kring nät som opereras in mot framfall (Sveriges Radio):

   Uppemot tio procent av alla kvinnor i Sverige drabbas av framfall.

   Etymologi: Belagt sedan 1835.

   Synonymer: prolaps

   Hyponymer: livmoderframfall, ändtarmsframfall

Översättningar

utträngning av inre organ

• engelska: prolapse ^(en)
• tyska: Vorfall ^(de)