fonation

Svenska

Substantiv

fonation u

1. (lingvistik, fonetik) sättet på vilket stämbanden bidrar (eller inte bidrar) i produktionen av ett visst språkljud

   Hyponymer: modal, luftstämma, knarrstämma, viskning, tenuis, aspirerad

   Hyponymer: pulmonisk, ejektiva, implosiva, klick

   Hyponymer: tonande, tonlös

   Hyponymer: aspirerad, oaspirerad

   Hyponymer: pulmonisk, ickepulmonisk

   Se även: artikulationssätt

Översättningar

sättet på vilket stämbanden bidrar (eller inte bidrar) i produktionen av ett visst språkljud

• engelska: phonation ^(en)