Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av fason  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fason fasonen fasoner fasonerna
Genitiv fasons fasonens fasoners fasonernas

fason

  1. sätt, form
    Bredvid hängde på pinnar en lång rad av peruker i alla kulörer och alla de fasoner, som tänkas kan.
  2. skick, uppförande
    Den som bara av vår herre har fått aldrig så litet goda fasoner, han kan lätt använda dem vid hovet.
  3. opassande beteende, dåligt uppförande, påhitt, hyss
    Ni får ursäkta oljudet, min granne håller på med någon fason i trädgården.
    Ni blev har redan blivit tillsagda, sluta upp med sådana här fasoner genast!
    Synonymer: dumheter
 
Sammansättningar: fasonbockad, fasondel, fasonfräs, fasonförskärning, fasongarn, fasongods, fasonhake, fasonhyvel, fasonjärn, fasonkaliber, fasonrör, fasonskaft, fasonspår, fasonsten, fasonstycke, fasonstål, fasonsvarv, fasontand, fasontegel, fasontråd, fasonvals, fasonvin, hattfason, hjärtfason, kappfason, lakejfason, pojkfason, rockfason, slynfason, underklassfason, översittarfason
Besläktade ord: fasonera, fasonering, fasonlig
Etymologi: Av franska façon,[1] av fornfranska faceon, fazon, façon (”stil, sätt, utformning, utseende”), av latinska factiō, av verbet faciō (“göra”).

Översättningar redigera

Källor redigera

  1. Svensk etymologisk ordbok: "fason"