Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av förveckling  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ förveckling förvecklingen förvecklingar förvecklingarna
Genitiv förvecklings förvecklingens förvecklingars förvecklingarnas

förveckling

  1. det att förveckla; det att göra en situation komplicerad
  2. svår och invecklad situation
    Hon valdes till drottning efter diverse förvecklingar.
 
Etymologi: Av tyska verwickeln (”dra in”).
Besläktade ord: förveckla (mindre brukligt), förvecklad (mindre brukligt)

Översättningar redigera