förvant

Svenska

Substantiv

Böjningar av förvant	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	förvant	förvanten	förvanter	förvanterna
Genitiv	förvants	förvantens	förvanters	förvanternas

förvant u

1. (ålderdomligt) like, släkting, detsamma som anförvant

   Sammansättningar: anförvant, artförvant, bekännelsesförvant, blodsförvant, bundsförvant, domkapitelsförvant, edsförvant, kammarförvant, kansliförvant, konfessionsförvant, konstförvant, landsförvant, närförvant, religionsförvant, rådsförvant, sidoförvant, själsförvant, skyddsförvant, släktförvant, stamförvant, trosförvant, tullförvant, ämbetsförvant

   Besläktade ord: förvantare, förvanterska