förgäta

Svenska

Verb

Böjningar av förgäta	Aktiv	Passiv
Infinitiv	förgäta	förgätas
Presens	förgäter	förgäts (förgätes)
Preteritum	förgat	förgats
Supinum	förgätit	förgätits
Imperativ	förgät	–
Particip
Presens	förgätande, förgätandes
Perfekt	förgäten

förgäta

1. (ålderdomligt) glömma

   Han förgat intet tillfälle, at få yttra för henne sin eld. (Olov von Dalin)

   Hon var förgäten (’glömsk’) av sin plikt.

   Etymologi: Av fornsvenska forgæta. (besläktat med danska forgæde), av medellågtyska vorgeten av fornsaxiska forgetan (jämför fornhögtyska fargezzan, tyska vergessen, fornengelska forgietan, engelska forget) av västlig urgermanska *fragetan. Ordet utgör en sammansättning av for-, svenska för-, uttryckande ’förlust’, och getan (jämför gitta) ’få tag i’ ’uppfatta’; att förgäta något är således att ’förlora uppfattningen’ om något.

   Besläktade ord: förgätmigej, för, gitta, oförgätlig

Översättningar

se glömma