förfinska

Svenska

Verb

Böjningar av förfinska	Aktiv	Passiv
Infinitiv	förfinska	förfinskas
Presens	förfinskar	förfinskas
Preteritum	förfinskade	förfinskades
Supinum	förfinskat	förfinskats
Imperativ	förfinska	–
Particip
Presens	förfinskande, förfinskandes
Perfekt	förfinskad

förfinska

1. göra (mer) finskt

   1931: Friherre Viktor Magnus von Born: hans person och politiska verksamhet, skildrade i samband med svensk nationalitetsrörelse och fosterländsk försvarskamp i Finland, Ernst Estlander:

   Motviljan på svensk sida låg innerst just i att man icke var med om att under täckmanteln av en reform, vilken ej var ärligt menad, förfinska borgarståndet.

   2005: Dialog och särart: människor, samhällen och idéer från Gustav Vasa till nutid (Svenska litteratursällskapet i Finland):

   Föreningen Tampereen Aitosuomalainen Kerho engagerade sig på 1930-talet i gatunamnen och ville förfinska namn av ”främmande” […] ursprung.

   Besläktade ord: förfinskning