förfäktare

Svenska

Substantiv

Böjningar av förfäktare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	förfäktare	förfäktaren, vard. förfäktarn	förfäktare	förfäktarna
Genitiv	förfäktares	förfäktarens, vard. förfäktarns	förfäktares	förfäktarnas

förfäktare u

1. person som förfäktar något

   Se även tesaurus: Orubblighet, Stridsman

Översättningar

person som förfäktar något

• tyska: Verfechter ^(de) m, Verfechterin ^(de) f