fågel Fenix

Svenska

Substantiv

fågel Fenix u

1. (mytologi) mytisk fågel som brinner upp då den dör och uppstår ur askan

   1949: Kulturen, en årsbok. Sida 58 (Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige):

   När fågeln Fenix är 500 år, säger Physiologus, far han till Libanons träd och fyller sina vingar med väldoftande örter.

   1986: Tio finlandssvenska författare, Ben Hellman, Clas Zilliacus:

   Men Fenix-myten berättar ursprungligen om fågel Fenix som, då den kände döden nalkas, brände upp sig själv och återuppstod ur askan - den är alltså en symbol för odödligheten.

2. (överförd betydelse) något som uppstår ur något annats undergång

   1948: Tegnér och politiken, Göte Jansson:

   [...] och som en fågel Fenix skall alltid friheten väckas till nytt liv hos de förtryckta folken.

Synonymer: fenix

Översättningar

se fenix