fästing

Svenska

Substantiv

Böjningar av fästing	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fästing	fästingen	fästingar	fästingarna
Genitiv	fästings	fästingens	fästingars	fästingarnas

fästing

1. samlingsnamn för en grupp små spindeldjur som är kända för att suga blod från människor

   Sammansättningar: fästingburen

2. (bildligt) parasit, blodsugare; person som lever på (eller själviskt utnyttjar) andra

Användning: Ej att förväxla med fästning.

Översättningar

samlingsnamn för en grupp små spindeldjur som är kända för att suga blod från människor

• bokmål: flått m
• danska: flåt u, skovflåt ^(da) u
• engelska: tick ^(en)
• finska: punkki ^(fi), puutiainen ^(fi)
• franska: tique ^(fr) f
• hebreiska: קַרְצִיָּה‎ ^(he) f (kartsiyá)
• hindi: टिक ^(hi) (ṭik), किलनी ^(hi) (kilnī)
• isländska: blóðmaur ^(is) m
• jiddisch: קליעשטש m (klyeshtsh)
• nynorska: flått m
• polska: kleszcz ^(pl) m
• portugisiska: carrapato ^(pt) m
• ryska: клещ ^(ru) m
• spanska: garrapata ^(es) f, rezno ^(es) m
• swahili: kupe ^(sw)
• turkiska: kene ^(tr)
• tyska: Zecke ^(de) f
• ungerska: kullancs ^(hu)