Svenska redigera

Substantiv redigera

evja

  1. (småländska) ävja, lera, sörja eller något klibbigt
 
Etymologi: Av fornsvenska æfia, av fornnordiska efja, av urgermanska *aƀjǭ, av urindoeuropeiska *h₂epjeh₂m
Användning: Evja kan även vara oxiden som blir på prydnadsföremål av koppar eller mässing.

Bokmål redigera

Substantiv redigera

evja

  1. böjningsform av evje

Nynorska redigera

Substantiv redigera

evja

  1. böjningsform av evje