evja

Svenska

Substantiv

evja

1. (småländska) ävja, lera, sörja eller något klibbigt

Etymologi: Av fornsvenska æfia, av fornnordiska efja, av urgermanska *aƀjǭ, av urindoeuropeiska *h₂epjeh₂m

Användning: Evja kan även vara oxiden som blir på prydnadsföremål av koppar eller mässing.

Bokmål

Substantiv

evja

1. böjningsform av evje

Nynorska

Substantiv

evja

1. böjningsform av evje