europé

Se även Europe.

Svenska

Substantiv

Böjningar av europé	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	europé	europén, åld. européen	européer	européerna
Genitiv	europés	européns, åld. européens	européers	européernas

europé

1. (demonymer) person (i singularis oftast man) från Europa

   Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1682, bildat till Europa.

   Sammansättningar: centraleuropé, indoeuropé, nordeuropé, sydeuropé, västeuropé, östeuropé

   Besläktade ord: Europa, europeisera, europeisering, europeisk, europeiska

   Kohyponymer: asiat, afrikan, sydamerikan, nordamerikan

Översättningar

man från Europa

• bokmål: europeer ^(no)
• engelska: European ^(en)
• finska: eurooppalainen ^(fi)
• franska: Européen ^(fr)
• isländska: Evrópubúi m
• jiddisch: אייראָפּעער m (eyropeer), אייראָפּעיִש m (eyropeish)
• kvänska: eurooppalainen
• nynorska: europear ⁽ⁿⁿ⁾ m
• ryska: европеец ^(ru) m
• spanska: europeo ^(es) m
• swahili: mweupe, mzungu ^(sw)
• tyska: Europäer ^(de) m, Europäerin ^(de) f