entente

Svenska

Substantiv

Böjningar av entente	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	entente	ententen	ententer	ententerna
Genitiv	ententes	ententens	ententers	ententernas

entente

1. förstånd mellan två staters styrelser utan formligt förbund

   Sammansättningar: ententekoppel, trippelentente

Engelska

Substantiv

Böjningar av entente	Singular	Plural
Nominativ	entente	ententes
Genitiv	entente's	ententes'

entente

1. pakt (mellan parter), allians

   Användning: I synnerhet avser The Entente de allierade makterna under första världskriget, i motsats till The Central Powers.

   Etymologi: Av franska entente, samma rot som engelska intent (avsikt).

   Jämför: détente

Franska

Substantiv

entente f

1. betydelse (hos ett ord), tolkning, förståelse
2. samförstånd, överenskommelse, pakt (mellan parter), allians

Etymologi: Endera av verbet entendre (lyssna, av latinets intendere, ge akt på), eller från latinets intenta (böjning av intentus, uppmärksam).