Se även emot.

Svenska

redigera

Substantiv

redigera

emöt n

  1. (mindre vanligt) uppror, upplopp, myteri
    1853: Restaurationens historia, 1814-1830, Alphonse de Lamartine (översatt av Gustaf Thomée):
    Denna handling af högsinnad djerfhet gaf katholikernas och royalisternas raseri anledning att utbrista i hotelser och emöter.
    Etymologi: Av franska émeute (”upplopp”).

Översättningar

redigera