elektromagnetism

Svenska

Substantiv

Böjningar av elektromagnetism	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	elektromagnetism	elektromagnetismen
Genitiv	elektromagnetisms	elektromagnetismens

elektromagnetism

1. (fysik) en av naturens fyra typer av växelverkan; ger upphov till elektricitet och magnetism

   1893: Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar, Gustaf Robert Dahlander:

   Plantés sekundära element kan framkalla kemiska verkningar, elektromagnetism o. s. v.

   Besläktade ord: elektromagnetisk

Översättningar

grundläggande växelverkan

• aragonska: electromagnetismo m
• engelska: electromagnetism ^(en)
• finska: sähkömagnetismi ^(fi)
• franska: électromagnétisme ^(fr)
• galiciska: electromagnetismo ^(gl)
• isländska: rafsegulfræði f
• maltesiska: elettromanjetiżmu m
• polska: elektromagnetyzm ^(pl) m
• spanska: electromagnetismo ^(es) m
• tyska: Elektromagnetismus ^(de) m, Elektromagnetismus ^(de) m