eldväsen

Svenska

Substantiv

Böjningar av eldväsen	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	eldväsen	eldväsendet	eldväsen	eldväsenden
Genitiv	eldväsens	eldväsendets	eldväsens	eldväsendens

eldväsen n

1. (mytologi) väsen (varelse, entitet) som behärskar elementet eld eller är beroende därav

   1939: Årsbok 1939 (Astronomiska Sällskapet Tycho Brahe):

   Månen själv, vilken jämte de tallösa stjärnorna är ett eldväsen, torde livnära sig liksom solen, som är många gånger större än Jorden, av de från denna kommande ångorna.

   1956: Olafur Karason, Halldór Kiljan Laxness:

   Men först och sist är människan ett eldväsen. Hon är den varelse som har hämtat elden ur gudarnas famn, och det hon är är hon tack vare elden.

2. (bildligt) vild och frisinnad personlighet, otämjbar person eller figur

   2000: Läsningar av Intet, Anders Olsson:

   Jaget ser sig själv som en förkolnad djävul i spegeln, det eldväsen som representerat jaget i skiftande förklädnader har brunnit ner till aska.

3. (mindre brukligt) kortform av eldsläckningsväsen; brandkåren

   1886 (29 okt): Eldsläckningsväsendet. (Göteborgs Handels- Och Sjöfartstidning):

   Jag har ännu icke sett, att icke eldväsendet här väl uppfyllt sina skyldigheter, och kan således icke finna att något behof af dess utvidgning föreligger.

Översättningar

väsen (varelse, entitet) som behärskar elementet eld eller är beroende därav

• tyska: Feuerwesen n

vild och frisinnad personlighet, otämjbar person eller figur

kortform av eldsläckningsväsen