Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av ekvation  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ekvation ekvationen ekvationer ekvationerna
Genitiv ekvations ekvationens ekvationers ekvationernas

ekvation

  1. (matematik) en formel som anger likhet mellan två algebraiska uttryck, i allmänhet bestående av en eller flera variabler vars värden bestäms av densamma
    Sammansättningar: algebraisk ekvation, andragradsekvation, binomialekvation, differensekvation, differentialekvation, ekvationssystem, funktionalekvation, förstagradsekvation, integralekvation, karakteristisk ekvation, rotekvation, tredjegradsekvation
  2. (överfört, utvidgat av 1.) samband eller /abstrakt/ system som kan tolkas som en formel, ofta som har siffror i sig
    Man har missbedömt och gjorde en stor besparing, så nu ska fem anställda arbeta för tio. Det är en ekvation som inte går ihop.
    2005: "[...] Utan dig är min livsekvation ofullständig [...]" [1]
    Sammansättningar: livsekvation
 
Se även: likhet, identitet

Etymologi

redigera

Av latinets æquatio ("jämn fördelning") till æquus ("jämn").

Användning

redigera
likhet

Strikt talat är "ekvation" och "likhet" i den matematiska betydelsen synonyma, och anger att två storheter (tal eller något annat) är lika, eller "har samma värde". Därmed är uttrycket 2+3=5 en ekvation (och också en likhet). Ofta används dock "ekvation" i den mer specialiserade betydelsen "en likhet mellan två storheter som skall användas för att beräkna ett visst värde på ingående, okänd, variabel", till exempel 2+x=5.

Vidare används begreppet "identitet" med en liknande betydelse, t.ex. i samband med funktioner. Man säger att man har en identitet mellan funktionerna g och h (betecknas ≡) om de har samma värde för alla element i (en gemensam) definitionsmängd.

Översättningar

redigera

Källor

redigera