eiss

Svenska

Substantiv

Böjningar av eiss	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	eiss	eisset	eiss	eissen
Genitiv	eiss	eissets	eiss	eissens

eiss

1. (musik) höjt e; ton med frekvens nära 349.23 · 2ⁿ Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med f och gessess

Översättningar

höjt e

• engelska: E-sharp ^(en)