duress

Engelska

Substantiv

Böjningar av duress	Oräknebart
Nominativ	duress
Genitiv	duress's, duress'

duress

• uttal: djʊˈɹɛs

1. tvång, våld

   Etymologi: Av fornfranska duresse, durece, av latinska duritia, av durus (”hård”).