dumfan

Svenska

Substantiv

Böjningar av dumfan
utrum	Singular
Nominativ	dumfan
Genitiv	dumfans

dumfan u

1. (nedsättande) otroligt korkad person

   1973: Stenfågel: en berättelse från Sörmland, Sven Delblanc:

   Ja, det ska till mycket buller och bång, bara för att Överheten ska få visa sin myndighet och makt, och för att Länsman, dumfan, ska få visa sig märkvärdig.

   2015: Fyra minuter, Johan Ring:

   Den där dumfan Nordahl förvarar dynamit i sin ladugård. [...]

   Synonymer: dumjävel

   Användning: Ordet fungerar i praktiken som egennamn men skrivs ändå oftast med liten bokstav.

   Jämför: tokfan