Svenska

redigera
Böjningar av duga  Aktiv
Infinitiv duga
Presens duger
Preteritum dugde
Supinum dugt, dugat
Imperativ dug
Particip
Presens dugande, dugandes
Perfekt

Not:

svag böjning

Böjningar av duga  Aktiv
Infinitiv duga
Presens duger
Preteritum dög
Supinum dugit
Imperativ dug
Particip
Presens dugande, dugandes
Perfekt

Not:

stark böjning

duga

  1. vara tillräckligt bra för att kunna accepteras, om än inte vara riktigt vad man önskade sig
    Om den dög åt din syster, så duger den åt dig.
    Det dugde åt far, det duger åt mig.
    Om vi inte har någon bättre duk så får den här gamla duga för idag.
    Den här duger ingenting till.
    Hon är en mycket dugande kvinna.
    Vanliga konstruktioner: duga åt någon, duga till något
    Etymologi: Fornsvenska dugha (med svag böjning: dughir, dugher - dughþi - dughat), forn- och nyisländska duga (preteritum dugði), danska due; ursprungligen preterito-presentiskt (liksom kunna, skola m.fl.): gotiska daug, fornsaxiska dōg, fornhögtyska toug (vartill den tyska infinitiven taugen) fornengelska déag ’duger’.
    Besläktade ord: dygd, duglig, duktig, odåga
    Fraser: heta duga (som heter duga och som hette duga)

Översättningar

redigera