duga
- vara tillräckligt bra för att kunna accepteras, om än inte vara riktigt vad man önskade sig
- Om den dög åt din syster, så duger den åt dig.
- Det dugde åt far, det duger åt mig.
- Om vi inte har någon bättre duk så får den här gamla duga för idag.
- Den här duger ingenting till.
- Hon är en mycket dugande kvinna.
- Vanliga konstruktioner: duga åt någon, duga till något
- Etymologi: Fornsvenska dugha (med svag böjning: dughir, dugher - dughþi - dughat), forn- och nyisländska duga (preteritum dugði), danska due; ursprungligen preterito-presentiskt (liksom kunna, skola m.fl.): gotiska daug, fornsaxiska dōg, fornhögtyska toug (vartill den tyska infinitiven taugen) fornengelska déag ’duger’.
- Besläktade ord: dygd, duglig, duktig, odåga
- Fraser: heta duga (som heter duga och som hette duga)