ducka

Se även duka.

Svenska

Verb

Böjningar av ducka	Aktiv	Passiv
Infinitiv	ducka	duckas
Presens	duckar	duckas
Preteritum	duckade	duckades
Supinum	duckat	duckats
Imperativ	ducka	–
Particip
Presens	duckande, duckandes
Perfekt	duckad

ducka

1. hastigt böja sig ned för att undgå att bli träffad

   Vanliga konstruktioner: ducka (för ngt)

   Han duckade för slaget och utdelade blixtsnabbt en karatespark.

2. (överfört) undvika

   Vanliga konstruktioner: ducka för/inför ngt

   En majoritet av våra riksdagspolitiker duckar inför frågorna om sjukvårdens framtid.

Besläktade ord: duka under

Översättningar

hastigt böja sig ned för att undgå att bli träffad

• bokmål: dukke ^(no)
• engelska: duck ^(en)
• polska: robić unik
• tyska: ducken ^(de)

undvika

• polska: unikać ^(pl)