språk: svenska, ordklass: substantiv, problem: definition 1 bör ev. delas upp i flera - allmännast "ngt det finns flera av"; kopia av brev eller liknande; inom samling, särskilt om "extraexemplar" - jfr SAOB språk: svenska, ordklass: ??, problem: ädelsten

SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av dubblett  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ dubblett dubbletten dubbletter dubbletterna
Genitiv dubbletts dubblettens dubbletters dubbletternas

dubblett

  1. något som finns i två (eller flera) exemplar (i ett visst sammanhang), särskilt om "överflödiga" exemplar
    Varianter: duplett (något ålderdomligt)
    Besläktade ord: dubbel, dubbla, dubblera, duplicera, duplik, duplikant, duplikat
  2. tvårumslägenhet

AnvändningRedigera

Stavningen dublett är numera vanligare i bruket, på grund av den svenska stavningsregeln att konsonanter inte ska dubbeltecknas efter obetonade vokaler.[1]

ÖversättningarRedigera

KällorRedigera