dillande

Svenska

Adjektiv

dillande

1. presensparticip av dilla

Substantiv

Böjningar av dillande	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	dillande	dillandet	dillanden	dillandena
Genitiv	dillandes	dillandets	dillandens	dillandenas

dillande

1. (vardagligt) det att dilla

   1977: Mästarberättare, Sven Stolpe:

   Skall jag försöka att ur allt detta dillande få fram ett korn av sanning?

   Synonymer: dilleri