dansgille

Svenska

Substantiv

Böjningar av dansgille	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	dansgille	dansgillet	dansgillen	dansgillena
Genitiv	dansgilles	dansgillets	dansgillens	dansgillenas

dansgille n

1. festlig sammankomst för socialdans

   1903 (16 maj): Landsorten (Avestaposten):

   En dräng från Ströfvelstorp försvann efter ett dansgille den 21 oktober 1902 under omständigheter som tydde på att ett brott förelåg.

   1941: Svensk kvinna: kulturhistoriska tidsmålningar i ord och bild, Alice Lyttkens:

   På vintern samlades ett byalags ungdom inomhus då och då till dansgille, varvid de gemensamt bidrog till kostnaderna.