daikon

Svenska

Substantiv

daikon u

1. en mild grönsak med vitt skal som används i asiatisk matlagning och kan bli upp emot en halvmeter lång; en varietet av rättika (Raphanus sativus var. longipinnatus),

   1904: Öst-Asien i våra dagar, Ernst von Hesse-Wartegg:

   I stället erhålla de tre gånger om dagen kokt ris med litet grönsaker, stora, hvita rättikor (daikon) och till omväxling bönor eller torkad fisk.

   1952: Min japanska solfjäder, Tora (Nordström) Bonnier:

   I risskålens lock lägges pickels eller daikon eller vad man önskar äta tillsammans med riset.

   Synonymer: asiatisk rättika, japansk rättika

   Etymologi: Av japanska 大根 (”stor rot”).