rättika

Svenska

Substantiv

Böjningar av rättika	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	rättika	rättikan	rättikor	rättikorna
Genitiv	rättikas	rättikans	rättikors	rättikornas

rättikor

rättika

1. (mat) grönsak tillhörande arten Raphanus sativus niger

   Jämför: rädisa

   Etymologi: Från fornsvenska rätikia, rädikia och andra former; med motsvarande ord i danskans ræddike och norskans reddik, från medellågtyska redik; jämför fornsaxiska redik, medelnederländska radic/redic, fornhögtyska rātih, medelhögtyska rætich, tyska rettich, av latinska radix (”rot”). Etymologin är densamma för rädisa.

   Sammansättningar: åkerrättika

Översättningar

grönsak

• finska: retikka ^(fi)
• polska: rzodkiew ^(pl) f
• tyska: Rettich ^(de) m