dönicke

Svenska

Substantiv

Böjningar av dönicke	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	dönicke	dönicken	dönickar	dönickarna
Genitiv	dönickes	dönickens	dönickars	dönickarnas

dönicke

1. (slang) odugling

   Varianter: dönick

   Etymologi: Från tyskans Taugenichts (ungefär "duger [till] inget" eller "är ingen till nytta")

Översättningar

odugling

• polska: maruda ^(pl) f
• tyska: Taugenichts ^(de) m, Nichtsnutz ^(de) m, Tunichtgut ^(de) m