byting

Svenska

Substantiv

Böjningar av byting	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	byting	bytingen	bytingar	bytingarna
Genitiv	bytings	bytingens	bytingars	bytingarnas

byting u

1. (vardagligt) livlig barnunge (främst om pojkar)

   1898 (5 feb): En fabel i modern form., ur Iduna:

   [...] ja, jag kan sannerligen inte komma ihog allt, hvad den lille bytingen hittade på.

   1929: Det druckna kvarteret, Rudolf Värnlund:

   - En sån byting, sade han lågmält, fylld av andakt, en sån liten fan!

   Synonymer: busfrö, busunge, krabat, vildbase

   Användning: Den äldre nedsättande betydelsen har förbleknat och ofta helt försvunnit, till att fokusera på ett barns kvalitéer av litenhet och energiska livskraft ("energiknippe"). Se betydelse 2-3.

   Sammansättningar: flickbyting, pojkbyting, skvallerbyting

2. (ålderdomligt, folktro) bortbyting

   1972: Svenska folksägner, Bengt af Klintberg:

   En människa hade fått två flickor, men den ena var en byting. De var så lika, så hon visste inte vilken som var rätta barnet.

3. (ålderdomligt, överfört, nedsättande) allmänt nedsättande benämning på vanskapt eller föraktligt barn eller varelse; krabat, illbating, avföda

   1798 (15 jan): Journal För Svensk Litteratur, 2:a bandets första häfte:

   I den förra har Hr. Å alltför mycket syndat emot teckningen, då han gifvit sina figurer orimligt stora hufvuden som på bytingar.

Se även tesaurus: Litenhet, Barndom