byggmästare

Svenska

Substantiv

Böjningar av byggmästare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	byggmästare	byggmästaren, vard. byggmästarn	byggmästare	byggmästarna
Genitiv	byggmästares	byggmästarens, vard. byggmästarns	byggmästares	byggmästarnas

byggmästare u

1. (yrken) person som ansvarar för byggarbetare, någon som leder ett bygge

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1526.

   Sammansättningar: storbyggmästare

   Se även tesaurus: Verkställare, Struktur, Alstrare