bunkring

Svenska

Substantiv

Böjningar av bunkring	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bunkring	bunkringen	bunkringar	bunkringarna
Genitiv	bunkrings	bunkringens	bunkringars	bunkringarnas

bunkring

1. det att ta ombord (förråd av) bränsle till skepp och fartyg

   Etymologi: Av bunker

   Jämför: proviantering

Översättningar

det att ta ombord (förråd av) bränsle till skepp och fartyg

• tyska: Bunkerung f